Hållbara bränslen


Köp produkter som framställts hållbart!

Genom att välja rätt produkter kan man påverka klimatpåverkan och sitt koldioxidavtryck. Men hur vet man att den energi som används är hållbar och ger lägsta möjliga utsläpp av koldioxid och minsta möjliga påverkan på natur och miljö?

Vegetabiliska oljor som används för energiändamål måste uppfylla kraven i Lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (2010:598), Hållbarhetslagen. Denna lag antogs 2010 och bygger på de hållbarhetskriterier som finns i EU:s Förnybartdirektiv (Direktiv 2009/28/EG).

Syftet med lagen är att de företag och konsumenter som använder biooljor, eller produkter framställda med biooljor, ska veta att biooljorna har framställts på ett sätt som inte skadar natur och miljö. Lagen ger också garantier för att de kraftigt minskar påverkan på klimatet jämfört med användning av fossil olja.

 

Användningsområden
Gemensamt för alla vegetabiliska oljor är att de är mycket energirika och kan användas för motorer och pannor. Om oljorna används för att göra biodiesel omfattas de också av hållbarhetslagstiftningen. När de används som biooljor sker det i huvudsak i pannor som ger värme (hetvatten eller ånga) eller el. Energin kan driva processer i industrin eller värma lokaler, och ibland även användas för kylning. En stor del av biooljan används för pannor i fjärrvärmen. De här pannorna är ofta topplastpannor som utnyttjas under extra kalla vinterdygn.

Användningen av biooljor låg i Sverige på 4,5 TWh, vilket motsvarar cirka 450 000 ton olja.

 


Kan man känna sig säker på att biooljorna är hållbara? 

  • I stort sett alla biooljor som finns på den svenska marknaden klarar hållbarhetslagens krav. Det innebär att de ger en kraftig reduktion av växthusgasutsläppen jämfört med fossila bränslen.
  • Framställningen av oljorna har inte gett ökade växthusgasutsläpp genom avskogning eller nydikning av torvmark, och man har inte odlad på mark som innehåller höga naturvärden och hotade arter. Detta gäller för primära oljor (oljor som kommer direkt från odling).
  • Hållbarhetslagstiftningen innehåller däremot inga regler om sociala och ekonomiska förhållanden, och inte heller om olika indirekta effekter. Skälet är att det är svårt att belägga exakt vilka effekter olika verksamheter har. Produktionen ger både positiva och negativa effekter. Till de positiva effekterna hör inkomster och sysselsättning får producenterna. Om man vill ha garantier för sådant som inte täcks av lagen kan man fråga efter certifiering, som kan innehålla ytterligare villkor och garantier.

Vad är det som garanteras genom hållbarhetslagen?


Villkoren finns i EU:s Förnybartdirektiv från 2009 (Direktiv 2009/28/EG), och upprepas i den svenska lagen.

1. Minskning av växthusgasutsläpp
Användningen av bioolja ska minska utsläppen av växthusgaser jämfört med användning av fossil olja. Minskningen beräknas med en metod som anges av EU och gäller utsläpp under hela livscykeln, från odling till färdig produkt. Minskningen ska till en början vara minst 35 procent.

Från 1 januari 2017 ska minskningen vara minst 50 procent. För oljor som kommer från anläggningar som tas i drift efter 1 januari 2017 ska minskningen vara minst 60 procent från 1 januari 2018.

Att använda bioolja ger alltså kraftigt minskade växthusgasutsläpp jämfört med fossila bränslen. Utsläppsminskningarna för biooljor på den svenska marknaden låg 2013 i allmänhet mellan 95 och 100 procent. Enda undantag var rapsolja som låg på 55 procent. För alla biooljor var alltså utsläppsminskningen mycket större än EU:s krav.

2. Inte från naturskog
Biooljan får inte komma från naturskog: Definitionen är att det inte får vara skog ”där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte störts i betydande utsträckning”.

3. Inte från gräsmarker med stor biologisk mångfald
Här finns definitioner både av naturlig gräsmark, som savanner, och mänskligt skapade gräsmarker med stor biologisk mångfald. EU har utformat mer detaljerade regler för vad som avses, som tyvärr kan göra det svårt att använda en del nedlagd åkermark i Europa för odling av energigrödor.

4. Inte från naturskyddsområden
Biooljan får självklart inte komma från områden som har naturskydd, t ex nationalparker och naturreservat.

5. Inte från skyddsområden för sällsynta arter
Begränsningen gäller områden som skyddats enligt internationella avtal, exempelvis genom Internationella Naturskyddsunionen och andra mellanstatliga organisationer.

6. Inte odlade på dikade våtmarker
Man får inte ta bioolja från marker som 1 januari 2008 var våtmark, som definieras som ”mark som under hela året eller en betydande del av året varit täckt eller mättat med vatten”. Bestämmelsen är till för att stoppa exempelvis palmolja från oljepalmer som planteras på dikat torvmark i tropikerna. Regeln stoppar olja från nydikad mark, men inte äldre dikad mark.

7. Inte odlade på avskogad mark
Biooljorna får inte vara odlade på mark som efter 1 januari 2008 varit skogsbevuxen. Man får alltså inte hugga ner skog och börja odla oljeväxter om oljan ska klara hållbarhetslagens krav. Bestämmelsen är till för att motverka avskogning.

Här finns ett par olika villkor som är avsedda att skydda från avskogning både av skog och av glesare trädbestånd, exempelvis på savanner.

8. Följa EU:s miljöregler för jordbruksstöd
Om biooljorna kommer från jordbruksprodukter i EU måste man uppfylla de miljöregler som finns i den europeiska jordbrukspolitiken som villkor för EU-stöd, det som brukar kallas tvärvillkoren.

SÄRSKILDA REGLER FÖR RESTPRODUKTER OCH AVFALL:

Restprodukter och avfall behöver inte redovisa ursprunget och alla de villkor för biodiversitet, skydd för kolförluster i skog och mark och naturskydd, som gäller för primära produkter. Skälet är att restprodukter och avfall uppkommit genom en redan befintlig verksamhet, och att det är en miljövinst att dessa produkter kan komma till användning. Hållbarhetsvillkor kopplas till huvudprodukten, om denna skulle användas för energiändamål. 
För restprodukter och avfall gäller dock villkoren för minskning av växthusgasutsläpp, men man börjar räkna från det att restprodukten eller avfallet uppkommer, inte från den ursprungliga råvaran.

SPÅRBARHET OCH OBEROENDE KONTROLL: 

För att man ska kunna garantera att alla villkor är uppfyllda ända till den ursprungliga producenten eller odlaren måste oljorna vara spårbara. Det finns ett särskilt regelverk för spårbarhet och för hur man ska räkna när oljor med olika ursprung hanteras och blandas i försörjningskedjan.
Det finns också krav på att oberoende granskare ska verifiera att uppgifterna är riktiga.

 


Externa länkar för mer information: